Vanliga fråŒgor

När ska jag sätta upp holken?

Egentligen spelar det ingen större roll när man sätter upp holken. Men de flesta tycker säkert att det är roligare att sätta upp den när det börjar dra ihop sig. När talgoxar och grönfinkar lite yrvaket stämmer upp sin första vårsång i mitten av februari brukar också lusten att hänga upp holkar ge sig tillkänna. Men om man vill vara förutseende kan hösten vara en bättre tid. Då har man gott om tid på sig att planera var de ska sitta och bäst av allt - man slipper sätta upp dem i blötsnö och att ställa stegar på isiga underlag. En annan fördel är att holken då kan ”boas” in av mesar och andra småfåglar under vintern, även om det argumentet inte ska överdrivas. Det går utmärkt att få fåglar att häckas i nyuppsatta holkar också. Vill man så finns det inget som hindrar att man antikbehandlar holken innan uppsättning genom att betsa den eller måla med uppslammad färg.
Vill man ha blåmes eller talgoxe i holken bör man sätta upp holken senast i mitten av mars. För svartvita flugsnappare kan det funka en månad senare, medan kattuggleholkar bör sättas upp betydligt tidigare eftersom man kan läsa i litteraturen att de kollar in möjliga boplatser redan under hösten och de första revirropen hörs ofta redan i januari. Samtidigt berättar Bo Kanje med gedigen erfarenhet av kattugglor i Varberg att han har satt upp kattuggleholkar så sent som 30 mars och fått häckning direkt. När det gäller holkar för kattugglor bör dessa fyllas med ett några centimeter tjockt lager med kutterspån.

När är det holksäsong?

Vill man vara väldigt generell kan man säga att alla årets månader kan räknas som holkmånader. En art som kattuggla, som trivs i holk, har nämligen konstateras ha ungar alla årets månader. Det är dock sällsynt och bara under extremt god födotillgång som kattugglan lägger ägg under andra månader än april och maj.
Grovt räknat är april-juli de månader då det finns ägg och ungar i många holkar. I augusti har bara enstaka gråsparvar, pilfinkar och tornseglare kvar ungar i holkarna. Vill man bredda definitionen till när fåglar ropar och sjunger kan man starta redan kring jul, då många ugglor börjar ropa i sina revir. I början av året börjar mesar att sjunga och i början av mars börjar talgoxar och blåmesar att se sig om efter lämpliga bohål. De första mesarna lägger sina ägg i början av april i södra Sverige, men landet är avlångt och i norra delen av landet kan talgoxen lägga flera veckor senare. Eftersom den svartvita flugsnapparen lägger sitt första ägg i norra Sverige bara cirka tolv dagar efter det första ägget i södra delen av landet (Ammarnäs jämfört med Göteborg) blir konkurrenssituationen mellan talgoxar och flugsnappare annorlunda i de bägge landsändarna. De flugsnappare som anländer till södra Sverige, i regel i månadsskiftet april-maj, möter talgoxar där de flesta redan lagt sina ägg och därför är beredda att försvara sin kull mer än de talgoxar i norr som knappt hunnit fundera ut vilken holk de ska satsa på när flugsnapparen plötsligt triumferande sitter på en gren intill.

Hur tätt kan jag sätta holkarna?

Det beror till stor del på vilka invånare man vill ha. För vissa arter, som stare, har det ingen betydelse alls. De häckar i glesa kolonier och därför kan man i princip sätta starholkarna hur tätt som helst. Detsamma kan sägas gälla för gråsparvar, pilfinkar, storskrakar och tobisgrisslor även om det kanske inte är så vanligt att man gör sin holksatsning mot just de sist nämnda arterna. För i princip alla andra arter gäller att de håller revir av olika storlek beroende på art, revir som de under en viss period under häckningssäsongen slår vakt om. En flugsnapparhanne som har lagt beslag på ett hörn i trädgården kommer inte att acceptera en annan flugsnapparhanne alltför nära inpå sig. Genom olika försök har man emellertid konstaterat att man kan förtäta flugsnapparnas revir genom att sätta upp holkar. En vanlig tumregel är att sätta upp holkarna med 50 meters mellanrum, men i en trädgård kan man gott sätta dem med 15-20 meters mellanrum. Mellan olika arter är konkurrensen oftast ingen alls, varför man kan få en blåmeshäckning intill ett flugsnapparpar. Ett sätt kan alltså vara att laborera lite med storleken på ingångshålet för att försöka få en blandning av blåmes, talgoxe och flugsnappare som alla kan samsas i samma villaträdgård. I min egen trädgård häckar ett blåmespar bara 15 meter från ett talgoxpar.
Ugglor har vanligen större revir även om kattugglor i extremfall kan nöja sig med mindre än 100 meter mellan sig och en annan kattugglefamilj. Fyra-fem hundra meter är annars fullt tillräckligt avstånd.

Hur tjockt virke ska jag använda till holken?

Vill du vara säker på att större hackspetten inte ska ha en chans är entumsvirke bäst, det vill säga ungefär 2,5 centimeters tjocklek. Det är bara landets största hackspett, spillkråkan, som klarar att ta sig igenom entumsvirke, men den är trots allt relativt ovanlig.
Vintertid övernattar gärna större hackspettar i holkar och för att ta sig in kan de behöva utvidga ingångshålet och kan då vara så tålmodiga att även en holk tillverkad av entumsvirke kan bli förstörd. Om fronten är skruvad i stället för spikad kan den lätt bytas ut innan holksäsongen drar igång på allvar.

Vad ska jag använda för sorts virke?

Obehandlat trä av gran är kanske det oftast använda materialet vid holktillverkning. Det är beprövat och fungerar. Undvik tryckt trä som innehåller kraftiga gifter. Om det är hyvlat eller inte spelar ingen roll, ungarna tar sig ut även om man vänder den hyvlade sidan inåt.
Det är dock viktigt att holken är otät så att inte kondens blir ett problem. Plywood är ett alternativ till obehandlat trä, men det är också ett väldigt tätt material, särskilt om den är vattenfast, och det finns risk för att ventilationen blir för dålig i holken.
Om du köper en holk i handeln är träbetong ett beprövat material som kan rekommenderas.
Undvik däremot material som masonit, spånskivor och papper, dessa kommer att dra till sig väta och gå sönder.

Hur brett ska virket vara?

Ritningar bör göras efter de standardmått som virke sågas i och som bygghandeln säljer. Men en mesholk bör vara cirka 15 cm bred. Om du följer en ritning är det dumt att använda exakt det mått som ritningen anger om det inte går att uppbringa just den bredden i bygghandeln. Bottenplattan bör vara minst 10 gånger 10 cm. Det måttet får du om du använder bräder som är 15 cm breda för fram- och bakstycke och 10 cm för sidostyckena.
Om den är större drar mesarna bara in mer material så det är ingen nackdel.

Olja eller inte?

Det är helt okej att betsa eller olja holken för att ge den en mer neutral färg. Det kan också göra att holken håller längre. Det finns en uppfattning att holkar som är nyuppsatta och ”lyser” i naturen skulle ratas av fåglarna. Det finns emellertid ingenting som stöder ett sådant påstående.

Små brädor på insidan av holken för att hjälpa ungarna att komma upp?

Helt onödigt och något man faktiskt bör avråda från. Risken finns att ungarna klättrar upp några dagar för tidigt och trillar ut innan de är tillräckligt stora. De behöver all tid de kan få i holkens trygga vrå.

Är det bra med en sittpinne?

Sittpinnar har förekommit på holkar sedan 1800-talet. I tecknade filmer och på bilder ser man också ofta en sittpinne nedanför ingångshålet och tyvärr är den fortfarande en realitet på många nyproducerade holkar. Men glöm den. Ta bort den om det sitter en sittpinne på den köpta holken och sätt inte dit någon egen om du tillverkar holken själv. Skälet är att det underlättar för hackspettar och andra djur som vill åt ägg och ungar. För fåglarna som bor i holken har den inte någon funktion.

Ska taket sticka ut?

Ja, det bör det göra. Gärna sluttande framåt som skydd för vind och vatten. Däremot ska inte lutningen vara så stor att taket skymmer ingångshålet framifrån då flugsnapparhannen använder det som en del i sin kommunikation med honan. Genom att ”flasha” vingarna precis när hannen landar på hålkanten kan honan läsa av mängden vitt på vingarnas översida. Ju mer vitt desto större framgång har sannolikt hannen.

Spelar storleken på holken någon roll?

Det kan vara svårt att veta hur stor eller liten man ska göra holken. Har det egentligen någon betydelse om den är lite eller stor? Anders Enemar, från Göteborg, har ägnat mycket tid åt holkfåglar och har skrivit om just detta. Han har refererat till en tysk forskare som har kommit fram till att kullstorleken påverkas av holkvolymen. Tysken gjorde sina studier på entita, men resultaten anses gälla även för blåmes och talgoxe. Slutsatsen är enkel, om holken är trång lägger de färre ägg. Anders Enemar testade tyskens slutsatser på trädkryparen, den art som han har studerat tämligen närgånget. Han tillverkade två olika stora holkar där den ena bara hade hälften så stor volym som den andra. Dessutom satte han holkarna på två olika höjder för att se om höjden betydde något för trädkryparnas val. Resultatet visade att trädkryparen lika gärna valde högt placerade som lågt placerade holkar, och inte heller la fåglarna färre ägg i de trängre holkarna, men däremot valde de hellre en stor holk. Trädkryparen är alltså inte lika känslig för holkstorlek som andra mesar.
Allmänt anses en bottenplatta på tio gånger tio centimeter vara lagom för mesar.

Hur stort ska ingångshålet vara?

Det beror helt och hållet på vem du vill ha som hyresgäst. De minsta hyresgästerna svartmes och blåmes klarar hål ner mot 25 mm i diameter. Den vanligaste storleken för mesholkar brukar vara 30-33 mm, vilket ger möjlighet att få en rad arter. Starar behöver större ingångshål och för att locka dessa att häcka i en holk bör man använda en diameter på mellan 40 och 50 mm. Samma storlek gillar göktytan, men den kan gå ner i holkar med till exempel 32 mm stora hål också. Att inget är hugget i sten visar talgoxen genom att regelbundet häcka i starholkar. Den som är rädd för att ungarna ska ha svårt att ta sig upp till hålet när det är dags att flyga ut från en vanlig mesholk behöver inte oroa sig. De klarar starholkens betydligt större djup utan problem genom att hoppa när det är dags.

Måste hålet sitta i mitten på holken?

Nix, det går bra vart som helst, det enda som är viktigt är att avståndet till botten är tillräckligt stort. Det bör vara minst 15 cm ovanför bottenplattan i en mesholk.

Åt vilket håll ska holken sättas?

I äldre litteratur ser man ofta rådet att sätta holken i ett sydostligt läge, men troligen spelar läget ingen större roll när fågeln ska välja. Men man bör undvika solexponerade sydlägen där det kan blir väldigt varmt för ungarna.

Hur djup ska holken vara?

Definitivt djupare än man tror. Det finns en överdrivet stor rädsla för att göra holkarna för djupa i tron att ungarna då får svårt att ta sig upp. Det är fel. En talgoxunge klarar med lätthet att ta sig upp ur en starholk som är betydligt djupare än mesholken. Däremot är en grund holk livsfarlig både för ungar och vuxna fåglar då det är lättare för katter, mårdar och andra rovdjur att få fatt i fåglarna.
Det bör vara minst 15 cm, och helst 18 cm från hålets nederkant och till botten i en mesholk.

Hur slipper jag påhälsning från rovdjur som mårdar och hackspettar?

En svår fråga men där det finns en del att göra. I skogen är mården ett större problem än katten, medan situationen är den omvända i stadsbebyggelse. Hackspettar finns i båda biotoperna. För att klara den sistnämnda kan man se till att tillverka holken av entumsvirke alternativt sätta någon form av skydd runt hålet, det finns speciellt utformade skydd av plast att köpa på till exempel Naturbokhandeln.
Bästa sättet för att undvika angrepp av katter och mårdar är att på olika sätt göra det svårare för djuren att få ner tassen i holken. En förslagen mård kan man följa via fotspåren under vintertid och se hur den tassar från holk till holk. Vid holken stannar den till, klättrar upp och stoppar in tassen och virvlar runt den efter fåglar som sökt skydd.
Men det finns sätt att göra det svårare för katter och mårdar att nå in i holken. Man kan till exempel sätta en trälist strax under ingångshålet. Om en sådan list påverkar mesars eller flugsnappares vilja att välja en sådan holk framför en vanlig har Tommy Järås, Kerstin Wiklander och Jan Bergqvist undersökt i ett sinnrikt försök som pågick under sju år på Hisingen i Göteborg. Resultatet visade att fåglarna lika gärna valde listholken som en vanlig utan list. Dessutom visade försöket att fåglarna föredrog en djupare holk framför en grundare. I försöket, som redovisas i Fåglar på Västkusten 1/09, satte man två holkar bredvid varandra på en bräda med 50 cm mellanrum. Holkarna var antingen försedda med list eller inte, dessutom var djupet räknat från hålets nederkant antingen 11 eller 17 cm. Dessa fyra alternativ kan kombineras på sex olika sätt, om man undviker att sätta två likadana varianter bredvid varandra. Åtta upprepningar av de sex kombinationerna sattes ut i ett område som tidigare inte haft holkar. Dessutom garderade man sig genom att variera placeringen så att i fyra kombinationer satt en viss holktyp till vänster och vice versa. Projektet pågick i sju säsonger. Efter varje säsong rensades holken. Under säsongen noterades vilken art som fanns i holken och vilken holktyp de valt. Totalt fyra arter häckade i holkarna som hade ett ingångshål på 32 mm, nämligen svartvit flugsnappare, talgoxe, blåmes och svartmes, med talgoxe som den klart övervägande häckaren.
Bara en av de två holkarna i paret blev bebodd samma år. Den första säsongen var det 15 procent av holkparen som blev bebodda, siffran pendlade sedan kring 50 procent de övriga åren.
Resultatet visar två saker, dels att mårdskyddet inte tycks spela roll för valet av holk, dels att mesar föredrar en djupare holk. För få svartvita flugsnapparhäckningar gjorde att det inte gick att få någon statistisk signifikans för hur denna art väljer. Tyvärr har flugsnapparen minskat kraftigt på senare år i Göteborgsområdet. Möjligen kan det vara så, menar artikelförfattarna, att svart flugsnappare inte är lika känslig för holkdjupet som mesarna är.
Andra sätt att skydda fåglarna mot predation är att sätta ett rör framför hålet när häckningen startat, alternativt sätta en bockad plåt inuti holken så att avståndet blir längre från hålkanten och ner i holken.
I Leksand har man provat med en meter höga tunnplåtsskivor som lindas om trädstammen nära holken, vilket gör det omöjligt för en mård att passera. I stället för tunnplåt kan det sannolikt också gå bra med en plastskiva.

Om det inte finns några träd vad gör jag då?

En holk kan lika gärna sättas på en husfasad, på en stolpe eller på någon annan lämplig yta. Det är lätt att stirra sig blind på träd, för fåglarna spelar det ingen roll.

Kan jag spika upp min fågelholk på en ledningsstolpe?

Överhuvudtaget gäller regeln att man måste fråga innan man sätter upp sin holk på något man själv inte äger, oavsett om det är ett träd eller en ledningsstolpe. Har man tur kan man få lov att sätta holken på en ledningsstolpe, men risken är stor att det blir ett nej eftersom det är farligt om det är en högspänningsledning och för att det är svårt att passera holken för den reparatör som ska utföra jobb i toppen på stolpen.

Kan jag spika upp holken eller bör jag binda upp den?

Man bör undvika att spika med galvaniserad spik. Risken ökar för att trädet ska drabbas av parasitangrepp och sjukdom, vilket på sikt hotar trädet. Ett annat problem är att om trädet avverkas kan kvarvarande spikar förstöra sågverkets sågklinga och dessa är inte gratis.
Om det är ditt eget träd och du ändå väljer att spika är en bra längd 7,5 cm långa spikar. Spika i spiken så att en centimeter återstår så kan trädet växa utan att holken faller ner.
Alternativet till att spika upp holken är att binda upp den. Tänk då på att trädet växer och därför kan komma att spränga sönder snöret på sikt.
Ett tredje alternativ är att sätta en regel på baksidan av holken och placera den bakom två grenar i trädet.